Ja nu sitter jag här, i soffan i den nya lägenheten. Jag är otroligt tacksam över att allt har fungerat så bra. Glad över min fina mamma som hyrde en bil och mina fina vänner som stöttat och hjälp mig.
Men det känns så tomt, så onödigt, så hårt. Jag tror inte vi kunde göra på annat sätt. Jag känner mig övergiven, min ständigt återkommande känsla. Jag vet att det var jag som drog ett streck, att det var jag som ville bryta upp och jag kan inte ändra honom. Och var heller inte kapabel till att ändra mig...
Skrutten sover tungt i stora sängen. Idag var det treårskontroll, barnmorskan tyckte att det var bra om vi kunde ta korta interrvaller, och träffa Skrutten båda två, äta middag tillsamman och om det var möjligt inte vara ifrån honom för långa perioder. Så skönt, tanken på att vara ifrån Skrutten mer än två dagar tar sönder mitt hjärta! Så nu tar vi en mjukstar. Jag får sova där när jag vill och jag har erbjudit M att vara här. Idag åt vi middag tillsammans och Skrutten och M lekte i Skruttens nya rum. Det var så skönt att se att Skrutten trivdes...
det finns så mkt att skriva, men jag känner mig så tom. Nu ska jag dricka upp Cavan som min finaste vän F komförbi med idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar