Inte långt kvar nu...

Om en vecka har jag flyttat de flesta av mina saker. Om en vecka har jag lite mer ordning på hur det kanske kommer bli, om en vecka sitter jag nog här i den här soffan igen och planerar för hur jag ska göra dagen efter. Om en vecka och två dagar kommer Skrutten och jag sova där i den andra lägenheten för första gången. Undrar hur det kommer att kännas?
Just nu är jag ganska så stabil, det känns ok och fint. Idag så gick M och Skrutten till kompisar, jag kom också. Vi kunde på ett fint sätt sitta alla vid samma bord utan att det blev märkligt eller ansträngt. Det ger en fin känsla. Dessutom var det nästan nästan vår i luften. Jag tror att det här kommer gå bra!
Hunden kommer självklart att få följa med!
/J

Nya tag

I detta nya, röriga och jobbiga finns ju också kraft!

Jag känner mig lite som en tonåringen, full med motstridiga känslor, massor med känslor!

Vad kommer att hända? Vart kommer vi att befinna oss om ett halvår?

Jag skrev tidigare att jag var oroligt över att inte orka. Att inte orka göra ett nytt hem. Men nu när jag tänker på det är risken för det minimal. Några motstridiga känslorna jag har är att samtidigt som jag är rädd så in i norden att skrutten skall må dåligt och rädd att inte själv finna ro, så är jag samtidigt glad över att få göra om, göra något på ett annat sätt, att bli en starkare person. En del av detta är att få skapa ett eget rum, ett nytt hem.

Lite konsumtion blir det nog men mest är det saker jag får och saker jag redan har som kommer finnas i nya lgh.

Här är några exempel på nya grejer jag är sugen på att inhandla!

Lampan och kuddarna är från Åhlens resten från Lagerhaus. Inte så mkt färg? Resten av det redan ägda och ärvda har massor med färg!

Orken

Jag önskar mig lite ork. Lite energi och ljus.

Om 21 dagar börjar flytten härifrån, flytten till den nya lägenheten. Det ska bli så skönt. Skönt att göra det som jag väntat på så länge. Men jag är lite rädd för att jag ska få svårt att sova där själv, lite rädd att jag bara kommer vara ledsen och gråta. Bara vara ledsen och inte ha kraft att göra i ordning eller göra ett nytt hem. Visserligen tror jag att det kommer gå bra med alla praktiska saker, men sovande tror jag nog blir svårt. Kanske kommer jag sova på mina fina vän Fs soffa. Det är skönt att veta att jag kan och får!

Jag är också rädd att skrutten inte kommer trivas. Att skrutten kommer må dåligt av att vara här och vara där. Visserligen är ju hen van vid att bara vara med mig och bara vara med sin far. Skrutt är ju också van  att vara på landet, hos mormor, hos sin dagmamma och på andra ställen. Men jag är ändå orolig. 

Förutom lite rädd är jag lite förvånad. Förvånad över att det hela löst sig så odramatiskt och enkelt. Förvånad över alla fina och sansade reaktioner jag fått och mött. Det är fint, verkligen fint!

Fredag

Igår hade vi en fantastisk fredag. På förmiddagen var jag hos naprapaten med min onda rygg. O så skönt och smärtsamt det var. Känner mig fortfarande lite mör.
Min mamma var hemma med lillskrutt. När jag kom hem till mamma gick Skrutt, jag och min mor ut i skogen, solen sken och vi tog en lång upptäckarpromenad med matsäck. Helt fantastiskt. Mitt i känslokaoset fick vi en mysig och fantastisk dag!