I sin bubbla...

Så kom den, förkylningen, igen. Jag har gått med den länge, längtat efter den och velat att den skall vara över. I fredags tog den mig, feber och hosta i nästan en vecka. Den har tvingat mig att vara hemma. Att ta det lugnt, att tänka och att inte tänka.

För något år sedan gick jag i terapi, pratade om mig och om att träna på att få gå in i mig själv, att inte vara så nervös och tillmötesgående. Jag har tränat och vips så halkade jag in i en bubbla. Nu är jag i en bubbla så mycket att jag inte hittar ut. Jag förstår ju att det inte var så här det skulle vara men jag är själv förvånad... Jag känner inte igen mig själv. Så... Så frånvarande, för det mesta helt frånvarande. Måste ta mig själv i kragen för att vara närvarande, med vänner, med Skrutten, på jobbet.

Tror den här förkylningen kan hjälpa mig. Jag tror att jag har fått gottat mig i bubblan nu och att jag känner att det är dags att börja om. Börja om från början... Med något annat. Jag vet mina svagheter. Nu ska jag lära mig leva med dem inte kämpa så mycket emot dem.
Jag börjar med att sova, så att jag är pigg och lite friskare och piggare i morgon!

Glad påsk! (Känner mig ganska mkt som den högra kycklingen)