Det gamla året och det nya.

Det gamla: vardag. Vad hände egentligen? Vad gjorde vi? 2011 var ett turbulent år. Mycket fint och mycket svårt. 2012 var stabilare men mycket mer händelselöst.

Det nya: ja det känns för stort att tänka på nu. Jag måste nog tänka på det en stund... Tills dess, årets sista dag är en hasig måndag, och vi tar det lugnt!

Inte så käckt...

Ja vad ska jag säga... Inte varje dag är så käck och härlig... Många är pest och skit. Då finns det hjälp att få i bokform. Många sk "D.I.Y" grejer är skapade i desperation och dårskap... Som mina gamla gamla salladsbestik som så käckt piffades ut med lite färg. Att säga att det ibland tär att vara förälder är lite lögn, livet suger ibland (med barn, utan barn, med sambo, utan sambo) och det är rent perverst att ens tänka att det är så. För jäklar vilka förutsättningar jag har i denna värld.

Bara vara...

Dagen började med allt annat än känslan att bara vara. Dock sov jag nästan 12 timmar i natt så lite extra hade jag nog att ta av. Att få till mig och lilla A, alla saker som skulle med och de som skulle handlas kändes en stund övermäktigt och jag undrade värför jag bestämt mig för att åka till landet. Väl där gick jag loss och eldade som kamin-mannen. Jag lagade lite mat, tittade på Madagaskar på VHS ( ja vi har riktig VHS, alltid kul att loppa roliga gamla filmer) och myste med mitt lilla fina skrutt A, allt stök för att komma dit var värt mödan. Senare kom min syster med familj, A fick två fina julklappar och allt var så skönt och härligt, vi åkte och åt mat och bara var med varandra och med oss själva.

Happy Happy, om tvåsamheten

Snart ska jag skriva ett inlägg om tvåsamhet, heteronorm och jämställdhetsproblematik. Snart ska jag skriva om annat än fina vantar, teakmöbler och hästar. Inte nu men inom en snar framtid.

När man vet bäst själv

Som vanligt varvar jag julklappsletandet med att köpa klappar till mig själv också. Helst hade jag köpt nya skor. Hade gärna haft ett par Blundstones i hallen. Min kängor gick sönder igår, visserligen går det att byta dragkedja så blir de som nya igen. Men jag vill gärna få det till att jag BEHÖVER nya skor... Vi får väl se hur mycket som blir över på kontot när räkningarna är betalda och julklappsinköpen dragna.

Istället för nya skor blev det; ett par grön/grå sockor, stickade vantar och antologin Happy Happy.

I morgon åker vi hem till mamma!

Juletid

God jul!

Sista dagen

I morgon är sista dagen på jobbet innan jul. Det ska bli så skönt att vara ledig. Vara i stugan, hänga med bästa pojken A, min mor, min syster och pussa på varma hästmular! Är ledig hela två veckor. Nästan overkligt!

Hästkärlek!

Jag vet att det är få förunnat och mångas dröm att ha en häst! För mig betyder det så otroligt mycket och jag har svårt att tänka mig ett liv utan hästar! Självklart betyder detta liv att jag valt bort massor med andra saker. Hästar innebär eko i börsen och en ganska så belamrad kalender. Men de ger en helare själ, ett lugnare temprament och en helt fantastisk kärlek! I det liv jag lever finns det inte mycket som skulle kunna få mig att avstå från dessa vackra och kloka vänner!

I förändring

Har just läst klart Maria Svealands Bitterfittan för andra gången. Kommer nog läsa den vid tillfälle igen. Jag läser i stort sätt aldrig samma bok flera gånger, men Bitterfittan är alltid aktuell och jag känner som så många andra att den sätter fingret rakt på den ömma punkten. Rakt och obarmhärtigt på blåmärket.

Nästa bok att läsa är Mia Skäringers  Avig Maria , Mia Skäringer är fantastisk. Rolig, ärlig, krass och så rakt in i hjärtat.

Jag tänker att jag behöver dem nu, alla fina grymma, , mjuka, hårda och tuffa kvinnor. Kvinnor som sätter fingret precis på pricken, som berättar allt det som är en hel röra i mitt huvud. Allt det jag vacklar på och dealar bort men som jag samtidigt är så säker på. Att hela tanken om kärleken är kidnappad av en sjuk föreställning, en föreställning som skadar och urholkar. Ibland tappar jag tron på kärlek som begrepp, därför är det tröstande att dessa så uttalat tror på kärleken.

Jag vet att förändring är det ända möjliga och även om jag ibland inte tror på kärleken så tror jag på förändring.  Det gäller bara att våga vara i kaoset!

Blogg eller inte...

Ja det är frågan. Jag gillar ju att skriva och gillar att läsa bloggar. Finns så många fina, bra och modiga bloggande tjejer som skriver om lättsamma, roliga, tunga och smärtsamma upplevelser och tankar.
Jag tänker också att en blogg tar tid, utrymme och engagemang.

Det handlar också om att skapa sig själv, eller en bild av sig själv. Just nu är jag i en förändring,  lite ett vägskäl i livet. Kanske är det en stor förändring kanske inte... Jag är inte beredd att skriva om det... än.

Det jag vet är att jag har inte bråttom, tänker inte göra några hastiga rörelser utan för en gång skull låta saker ta sin tid och låta dem lösa sig när tiden är inne. Det är inte samma sak som att inte vara närvarande och beslutsam.

Jo i denna process vill jag nog ha bloggen, skriva i den och läsa mina gamla inlägg.